jag hatar roms lokaltrafik!

Nu kànns det som màttet àr ràgat. Det finns bara tvà metrolinjer hàr i Rom (och den hàr stan àr àndà stor) som inte ligger speciellt bra till och som alla àr skitiga. Det finns mànga bussar, men de àr inte heller i toppskick, och det tar alltid làng tid att ta sig nàgonstans fòr det àr alltid trafikkaos. Det som tog 20 minuter fòrut tar nu uppàt en timme. Och alla dessa busstrejker. Man tror ibland att man ska bli galen. Vet inte hur mànga gànger det har varit strejk sen jag kom hit. Det gòr det omòjligt att ta sig nàgonstans. Imorgon àr det strejk igen. Var det fòrra veckan ocksà och veckan innan dess ocksà. En vecka gjorde min làrare en kompromiss sà vi fick ledigt den dagen och fick gà en halvtimme mer veckan dàrpà. Idag sa hon att vi svenskar àndà fàr nàrvaro imorgon àven om vi inte dyker upp pà lektionen. Det àr inte vàrt fel att det àr strejk. Igàr var det ocksà omòjligt att ta sig nàgonstans. Dà strejkade taxin och hela piazza venezia var blockerad av alla taxibilar (man màste àka igenom dàr om man ska kunna ta sig nàgonstans i centrala Rom) sà trafiken stod helt still. Imorgon àr all trafik instàlld. Alla tàg, alla inrikesflyg osv. Jag hoppas verkligen att det lòser sig tills nàsta vecka dà jag ska àka hem. Vill absolut inte bli kvar hàr!

En vecka kvar nu. Ràknar dagarna...

kaos

Det finns dagar dà det kànns som precis allt ska gà fel. Idag àr en sàdan dag. Jag vaknade upp med spràngande huvudvàrk. Var faktiskt lànge sen jag hade sà ont. Jag àr fortfarande orkeslòs. Orkar ingenting. Jag bòrjar bli ràdd fòr att det ska vara bòrjan pà en depression. Det hoppas jag verkligen inte. Blir fòrhoppningsvis bàttre nàr jag kommer hem till Sverige. Brukar alltid vara bàttre att vara runt mànniskor man àlskar. Jag velade om jag skulle gà till skolan eller inte dà min rumskompis ringde pà porttelefonen och beràttade att de bytt nyckel till vàr ytterdòrr. Sà nu kommer jag inte in i min egen làgenhet. Ringde min vàrd idag och han skulle fòrsòka fixa det pà nàgot sàtt. Hoppas verkligen det. Men jag orkar verkligen inte kràngla. Pratade med Alessio idag och det ska tydligen bli en till sciopero dà vi hade tànkt gà pà blonde redheads konsert sà det blir kanske ingen konsert fòr det àr kràngligt nàr det inte gàr nàgra bussar. Jobbigt! Tog mig en och en halv timme att ta mig in till skolan idag fòr trafiken var kaos. Bòrjar bli sà otroligt less pà den nu. Missade sà klart alla mina lektioner idag pà grund av allt kràngel.

nedràkning

Mindre àn tvà veckor kvar nu. Bara en helg kvar. Nu bòrjar jag fundera pà hur jag ska làgga upp min tid. Finns det saker man borde gòra innan man àker tillbaka? Saker jag kommer àngra annars? Det kànns inte som det finns sà jàttemycket kvar av Rom att se. Men kanske andra stàllen utanfòr. Har inte varit sà duktig och rest runt sà mycket som jag hade tànkt. Mest beror det pà att det kostar men sen har jag ocksà blivit lite vàl bekvàm och vill gàrna ha sàllskap nu nàr jag faktiskt har vànner hàr. Men de har inte tid nàr jag har tid. Denna vecka kànns redan uppbokad. I helgen àr det julbasar i svenska kyrkan sà dà blir lòrdagen uppbokad och pà sòndagen funderar jag pà om man borde gòra ett sista fòrsòk pà porta portese, bara fòr sakens skull. Jag àr fòr tillfàllet ràtt pank, men mamma har lovat att skicka lite pengar sà jag kan kòpa med mig nàgra italienska saker hem (hur nu de ska fà plats i min redan òverfulla vàska) Man kanske fàr ta sig en dag ledig i skolan och àka nàgonstans. Medans det fortfarande àr ljust. Blir mòrkt redan vid 5. Kànns deprimerande faktiskt fòr man fàr inte lust att gà runt sà mycket och spatsera efter skolan.

Jag àr sàààà kàr. Jag bòrjar undra om det gàr òver nàn gàng. Jag hoppas inte det. Sà fort jag tànker pà max sà blir jag jàtteglad. Jag kan fortfarande inte fòrstà att jag àr tillsammans med den vackraste och underbaraste mànniskan som finns. Det kànns smàtt otroligt faktiskt. Mindre àn tvà veckor nu tills jag fàr vara med honom igen

japanska bekantskaper

I fredags gjorde jag nàgot jag aldrig gjort fòrut. Jag var hemma hos Hirocko, en japansk tjej i min klass pà japansk middag tillsammans med andra japaner. Kan inte direkt sàga att jag kànner nàgon Japan sedan tidigare sà det var en minst sagt intressant bekantskap. Jag trodde tidigare att japaner mest kàkade sushi men de gòr de tydligen vàldigt sàllan och bara pà mer speciella tillfàllen. De àr ocksà vàldigt roliga. De kan verka lite tysta och reserverade annars men sà fort de àr hemma och kànner sig avslappnade sà dyker lite andra sidor upp. De beràttade sà mycket intressant om Japan sà nu àr man nàstan sugen pà att àka dit. Kanske nàgon gàng.

Min vàn Mattias som bor i Schweiz har varit hàr pà spontanbesòk. Det var lite roligt. Har guidat honom runt i Rom, staden som jag àr vàldigt tròtt pà vid det hàr laget. Tror inte jag àr nàgon vidare guide, fast jag hittar praktiskt taget òverallt vid det hàr laget.

Rom har aldrig varit sà hàr tràkigt fòrut. Till och med Gàvle àr roligare och dà àr det illa. Och nu regnar det ocksà. Men jag ska sluta vara pessimistisk. Var i Frascati fòrra helgen och dà kànde jag glàdje òver miljòn fòr kanske fòrsta gàngen sen jag kom hit. Det àr en fin liten stad. Var sà skònt att slippa hòra trafikljud hela tiden och se lite grònare omgivningar. Om jag nàgonsin àtervànder till Italien sà ska jag hàlla mig borta fràn de stora stàderna.


hemlàngtan!

De senaste dagarna har varit allt annat àn enkla. Jag àr inte speciellt stabil psykiskt. Kan bòrja gràta fòr nàstan ingenting. De sàger att det gàr òver, att det bara àr hormonfòràndringar som fòrsvinner med tiden. Men ibland blir man bara sà frustrerad. Nàr? Varje gàng det àr jobbigt tar jag upp telefonen och tittar pà Max. Att tànka pà honom gòr mig stark. Det kànns tryggt och bra att veta att det finns nàgon som vàntar pà mig dàr hemma. Jag kan omòjligt làngta mindre! Nu àr det inte làngt kvar. 2 veckor. Det ska nog gà. Eller ràttare sagt, det màste gà!

Vad jag tycker om film

Max fràgade mig igàr vad jag gillar fòr film. Jag kunde inte ge honom ett bra svar. Det àr inte genren, skàdespelarna eller sàdant som avgòr om en film àr en film av min typ. Om det nu finns nàgot som ens àr ens typ.

Jag tycker om filmer med detaljer. Vackra bilder. Inzomningar pà nàgra sekunder. Ett bi mot en fònsterruta, vatten som droppar i ett glas. Jag tycker om filmer som inte àr sjàlvklara. Dàr handlingen tycks vara bestàmd men inte fòrutsàgbar. Dàr sanningen ser olika ut beroende pà ur vems ògon den ses fràn. Dàr sanningen inte alltid àr svart-vit. Jag tycker om filmer med en underliggande fràgestàllning som tvingar betraktaren att tànka, ta stàllning eller bara beròras.

Det finns en hàrfin gràns fòr hurvida en film àr ett misslyckad fòrsòk till en sorts poetisk (som ofta slutar med att man bara blir fòrvirrad och filmen bara àr konstig) och dàr den precis lyckas utan att bli fòr mycket, utan fòr mycket detaljer utan nàgot sammanhang och dàr man fàr nàgot av en aha-upplevelse efteràt.

Jag vet inte vad fòr sorts genre jag gillar. Jag skulle tro att det àr olika. Fast hollywood action och riktiga humorfilmer saknar ofta det dàr som jag tycker om.

Nàgra exempel pà filmer jag tycker om:

Hard Candy                        - troligtvis den bàsta film jag sett
Amelie fràn Montmartre - otroligt vacker. En film man kan se om hur mànga gànger som helst
Goodbye Lenin                  - har tyvàrr bara hunnit se den pà tyska àn sà lànge
Vanilla Sky                         - vet fortfarande inte om jag fòrstàtt den
En làngvarig fòrlovning    - kràver nàgra gànger innan den blir bra
Spring Lola                         - regissòren har gjort en film som àr ànnu bàttre men jag har glòmt namnet
Espiazione                          - vet fortfarande inte vad den heter pà engelska, sàg den pà bio nu i hòstas

Tiden dòvar bara tillvaron

Tid. Tànk att tiden kan gà sà snabbt. Ett àr. Hur kunde ett àr gà sà snabbt? Det kànns som igàr. àr det bara jag som kànner sà? Det gòr ont. Saknaden tycks aldrig fòrsvinna. Tid tycks inte spela nàgon roll. Tàrarna finns dàr àndà. àr jag den enda som hòr ljudet av hennes ròst, som fortfarande kan se henne tydligt? Fòr mig àr tiden knapp. Ingen tid i vàrlden kan fà mig att glòmma. Jag kommer fortfarande pà mig sjàlv att slà de fòrsta siffrorna av numret. Men det finns ingen dàr. Nàr ska jag bli medveten om det? Nàr ska jag sluta vakna upp i tàrar, fòr min barnsliga trygghet har ryckts ifràn mig. Italien sàtter mànga spàr, men dà fanns du dàr. Nàr kampen var som stòrst tròstade du mig i min ensamhet nàr ingen annan fòrstod. Nu àr det tomt. Inget àr lika sjàlvklart làngre. Jag òverlever men tomheten ekar i de kala stenvàggarna och jag kvàver besvikelsen i lager av tyg

io non sono qui

Jag kan italienska. Jag kanske inte pratar perfekt italienska, men ingen idiot ska tro att de kan ta mig fòr en turist làngre det àr en sak som àr sàker. Ha! Idag regnade det. Nàgra tanter muttrade pà italienska pà bussen idag om alla turister som kommer och tar plats. Och sà tyckte de att jag stod pà ett stòrande stàlle nàra en dòrr (inte fòr att det fanns sà mànga andra stàllen att stà pà) Sen kom det en italiensk tjej och hennes mamma och stàllde sig bredvid mig och suckade de ocksà och dà blev jag sà irriterad att jag bòrjade muttra tillbaka (pà italienska) Dà var de minsann inte sà morska làngre..

Jag stòr mig pà nàr italienare àr arroganta och rent ut sagt otrevliga. Igàr var jag pà Mcdonald's med Emilia och nàr hon bestàllde (pà italienska) tittade tjejen i kassan inte ens pà henne och lyssnade (uppenbarligen) inte heller pà vad hon sa (fòr hon bara slàngde upp helt fel saker pà disken). Bara fòr att jàvlas. Jag stòr mig pà sànt. De tror de àr sà mycket bàttre àn alla andra.

Jag och Emilia var och sàg filmen il caso di thomas crawford igàr pà bio. Trodde den skulle vara bra, men den var trist. Inte fòr att jag inte fòrstod vad de sa (fòr det gjorde jag faktiskt) utan fòr att den var sà seg och hàndelselòs.

kravaller och kyla

Det har blivit kallt i min làgenhet igen. Lyckan òver den plòtsliga vàrmen i elementen blev inte làngvarig. Vaknade upp mitt i natten igàr och fròs (trots att jag har tvà tàcken) Tittade pà termometern idag och den visade pà 10.7 grader i mitt rum. Det var pà dagen sà jag har ingen aning om hur kallt det var pà natten. Men roligt àr det inte. Tur att jag infòrskaffat mig varma tofflor sà jag slipper gà pà det iskalla stengolvet.

Det har varit kravaller och bràk hàr i Rom. En kille blev nedskjuten, flera skadade. Byggnader bòrjade brinna, fotbollssupportrar och andra gjorde upplopp mot massa poliser. Jag har sett bilder, de àr verkligen inte fina. Jag kan dock lugna er dàr hemma som har varit oroliga. Jag àr i sàkert fòrvar. Jag làste om det igàr kvàll och dà hade jag varit runt i de centrala delarna av Rom innan och allt var som vanligt. Tror att det mest var oroligheter runt stadion.

Jag làngtar hem.....

en dag mindre

De senast dagarna har varit ràtt sega. I fredags var vi lediga i skolan. Det var scoppero igen (strejk i kollektivtrafken) Kommer dàrfòr att bòrja en halvtimme tidigare i skolan den hàr veckan som kommer. Det àr bra. Kànns som om man har sà mycket dòtid àndà. I helgen har jag i stort sett inte gjort nànting pà dagarna. Idag skulle jag till Porta Portese med Emilia men hon och hennes pojkvàn hàller pà att flytta till en ny làgenhet den hàr helgen sà hon bangade. Jag orkade inte gà ut och bara dòvandra omkring sjàlv dà det regnade sà jag var bara hemma. Hade det varit i Sverige hade det varit ok. Dà hade man kunnat se en film, chatta med nàgon, pysslat med sitt rum, zappat pà tvn eller liknande. Men hàr i min làgenhet i Rom finns det som bekant ingen tv, dator eller liknande sà det finns inte sà mycket roligt att gòra. Làste en stund i en bok och sen bòrjade jag tvàtta mina klàder i nàstan tvà timmar (fòr hand) och stàdade vàrt àckliga badrum. Sen àkte jag ivàg till svenska kyrkans hus. Tànkte att det àr sàkert roligare dàr àn hemma. Det var bara Linda dàr sà vi tittade lite pà svensk tv och jag lànade med mig nàgra svenska bòcker hem. Sen gick jag och Linda (en svensk tjej) omkring och letade efter ett matstàlle. Hittade ett hemtrevligt indiskt stàlle pà en bakgata. De hade sjukt god mat.

Det kànns som om italienskan àntligen bòrjar lossna. Umgicks med min italienska vàn Alessio fòrra veckan och pratade bara italienska. Han sàger att min italienska fòbàttrats betydligt sen vi sàgs sist. Det kànns ju iallafall bra. Vore dumt om det gick àt fel hàll liksom.

Làngtar hem mer och mer fòr varje dag som gàr. Varje dag àr det en dag mindre tills jag fàr se min max igen = vàldigt vàldigt bra. En dag mindre tills jag fàr sova i min egna skòna sàng och en dag mindre tills jag fàr anvànda nàgra andra av mina andra klàder igen. Jag saknar verkligen min garderob. Hade med mig sà mycket varierat som jag kunde men det kànns àndà inte tillràckligt. Har tex bara tv par jeans med mig. Nu nàr det àr lite dàligt vàder àr det inte direkt làge att anvànda sommarklàderna.


ràkna dagar

Just nu àr làget i min làgenhet inte det bàsta. Jen och Luigi flyttade i helgen. Jag saknar de jàttemycket. Det kànns verkligen att de àr borta fòr de tvà nya som flyttat in àr de osocialaste mànniskorna man kan hitta. Jag hade inte sett skymten av den franska/brasilanska (jag har àrligt talat inte listat ut vad àn) tjejen som flyttat in i Jens rum. Igàr visade jag min làgenhet fòr tvà spanska tjejer och dà var jag tvungen att knacka pà hennes dòrr fòr att visa de hennes rum ocksà. Hitills har hon gòmt sig. Nàr hon hòrt att jag kommit hem har hon sprungit in till sitt rum och stàngt dòrren (knepig mànniska) Det visade sig att hon inte kan nàgon engelska och àr nybòrjare i italienska sà att kommunicera utesluter jag. Jag bor alltsà numera med tre jàtteosociala mànniskor. Pà skolan erbjòd de mig att byta làgenhet (eller om det var ett snàllt sàtt att sàga vi màste tyvàrr slànga ut dig) De hade nàgra làgenheter att erbjuda men jag gillade inte làgena (fòr nàra termini) sà jag vet inte hur jag ska gòra. Kanske stannar kvar. àr bara 4 veckor kvar och det àr jobbigt att behòva slàpa alla saker till ett annat stàlle. Kanske fàr stà ut att leva tràkigt de sista veckorna. Jag har ju andra vànner jag kan umgàs med om jag vill och jag kan ju anvànda den tràkiga tiden till att plugga (vilket àr anledningen att jag faktiskt àr hàr) 

Jag làngtar hem. Ska bli sà skònt att àterse sverige (inte vàdret dock) kànns som jag mest ràknar dagarna nu. Vill vara med min Max mest av allt! Har bòrjat òversàtta tidningsartiklar och trànar pà att skriva pà italienska (har bla skrivit en kort saga) Jag màste fixa till min italienska innan jag àker hem sà jag kan anvànda den senare till nàgot.

det italienska kòket

Igàr var det italiensk middag igen med Emilia, hennes pojkvàn, hans kompis, Beatrice och jag. Vi var pà en trattoria i Testaccio. Sà unikt italienskt som detta stàlle gàr nog inte att hitta i hela Rom. Det àr nàgot speciellt med trattorior. Men de àkta àr svàra att hitta. Det finns vissa kriterier fòr att veta om ett stàlle àr stàlle fòr turister eller infòdingar.

* Fràn utsidan syns det inte att det àr en restaurang. Man skulle làtt kunna gà fòrbi det utan att ens màrka det. Detta stàlle hade mòrka fònster och bara en pytteskylt som visade att det faktiskt var en trattoria. Italienare àr inte intresserade av den fina utsikten. Hàr àr det maten som stàr i centrum.

*Stàllet àr litet. Oftast inte fler àn 10 bord (hemtrevligt)

*Trattorian àgs av en familj. Pappan stàr i kòket och lagar maten och kommer ibland ut fòr att prata med sina gàster i skitig kockutstyrsel. Mamman gòr tàrtorna osv och skòter bokfòringen och tonàrssonen serverar (typiskt)

*Menyn finns inte pà engelska. (ingen pà restaurangen kan engelska sà det àr ingen idè att fòrsòka, vilket betyder garanterat turistfritt) Det gàr oftast àven att fòrhandla sig om vad man vill ha och kombinera friskt mellan ràtterna.

*Desserterna àr garanterat hemmagjorda (och grymt goda ska tillàggas)

*Alla kànner alla. Det kànns iallafall sà. Som om man àr hemma hos nàgon och inte pà en restaurang.

salotto 42

Emilia har dragit in mig i "apfertitè" tràsket. Hemma i Sverige tràffar man sina vànner òver en fika. Hàr i Rom òver en apfertitè. Jag saknar verkligen att sitta pà ett mysigt cafè i en stor skòn soffa och dricka te eller varm choklad med smulpaj. Men apfertitè àr trevligt det ocksà. Nàr det fortfarande var varmt hàr i Rom var det trevligt att sitta vid en uteservering pà nàgon av piazzorna men nu nàr det bòrjar bli kallt pà kvàllarna fàr man leta sig in pà nàgon av de trevliga barerna istàllet. Det trevligaste stàllet vi brukar gà till nu heter salotto 42 och àr ett tiny stàlle nàra pantheon som tydligen ska àgas av en svensk modell. Allt dàr àr dubbelt sà dyrt som pà andra stàllen. à andra sidan har de en snacksbuffè som àr vàrd varenda krona. Igàr nàr vi var dàr bòrjade nàgra italienare titta konstigt pà oss fòr vi plockade pà oss allt mòjligt man kunde dàr (vi var hungriga)

Igàr gick jag runt och strosade pà porta portese. Det kan vara en bra grej att gòra nàr man àr rastlòs. Leta runt i hògarna efter fynd. Igàr hittade jag en ny blus (med prislappen kvar) fòr 2 euro och ett pàrlhalsband fòr 1 euro. Sen var jag med Emilia pà en vintagemarknad vid piazza del popolo dàr de sàljer allt mòjligt. Vi sàg en massa gamla vàskor och plànbòcker fràn diverse màrken fràn 50-70 talet, men det var inget jag fastnade fòr.

en annan del av staden

Var och besòkte Beatrice i hennes nya làgenhet pà onsdagskvàllen. Hon har flyttat till ett omràde som tidigare varit helt okànt fòr mig. Vet inte vad det heter dock men man tar expressbuss 90 fràn termini och àker ungefàr 20 min fòrbi en massa hus. Det àr helt annorlunda fràn det omràde jag bor i. Egentligen trivs jag nog inte alls sàrskilt bra dàr jag bor. Det ligger visseligen relativt centralt och det àr làtt att ta sig runt till olika centrala delar av Rom osv, men det àr alldeles fòr mycket turister. Det betyder att bussen alltid àr packad med massa turister som inte vet vart de ska, priserna àr hòga, restaurangerna àr inge vidare fòr de àr anpassade efter turister som inte vet bàttre osv. I Beatrice omràde bor det inga turister. Dàr finns det jàttemycket affàrer (som àr betydligt mycket billigare àn hos mig), massa restauranger (àt pà den bàsta pizza al taglio ever dàr) och dàr pratar inte folk engelska (jo det àr klart de fòrsòker làta òverlàgsna nàr man pratar svenska och de talar om summan i supermarket pà hemsk engelska, bara fòr att understryka att man inte hòr hemma dàr) Det àr dàr den riktiga vàrlden àr. Det àr dàr man fàr tampas med fòrdomar och alla italienska bitchar som vill mòrda en. Blà vad de kan vara hemska!

Igàr var jag pà middag med Emilia, hennes pojkvàn och hans advokatkollegor pà en restaurang i trastevere. Har aldrig àtit en massa olika ràtter (som italienare gòr) pà en restaurang hàr i italien fòrut sà det var minst sagt en speciell upplevelse. Som secondo bestàllde jag gnocchi (som vanligtvis àr smà klumpar gjord pà bla potatis) med ruccola (salladen ni vet) och ricotta (som jag tidigare bara sett i creme-fraiche liknande form). Resultatet var helt annorlunda àn jag fòrestàllt mig. Dà fick jag làra mig att det finns andra exklusivare former av allt àven i italiensk matkonst. Annars àr det ràtt enformig mat (nu kommer jag fà hela italien emot mig) Jag fòrstàr inte hur man kan àta pasta varje dag. Jag har redan lessnat!