aquadulece

Då startar vandringen på nytt. Skolan är slut och snart även praktiken. Jag skulle kunna vara orolig och rastlös men jag vilar i trygga händer. Det är så det känns iallafall. Och jag vet att vad som än händer så kommer det att bli bra. Gud är med mig. 

Googlade på nätet idag och hittade massa gamla blogginlägg från paltis. Första artikeln kändes som jag hade kunnat skriva idag fastän det är nästan två år sen nu. Vissa saker tycks inte förändras..

29 September 2005
Jag var nere på stan igår och bara gick omkring och tittade på allt och funderade. Jag har sprungit så mycket på sistone att jag glömt att se mig omkring. Har letat så febrilt efter svar att jag missat dem. Jag behöver inte alls vara orolig att jag missat något, eller att jag har glömt att ta av vid rätt väg. Jag har ju varit på rätt väg hela tiden. Jag har bara trott att det ska vara på ett visst sätt. Men det är bättre som det är nu. Bättre för mig själv. Bättre för dig. Bättre för oss. Jag har varit rädd för att tappa kontrollen helt. Att inte veta något om det som kommer. Svårt att bara vila och lita på att du bär mig. Men jag förstår nu att det här var en del i din plan. Ett kapitel jag måste gå igenom för att växa. Jag är tacksam för den här perioden och är inte alls orolig för vad som kommer nu. Jag vet att du kommer att bära mig. Du kommer säga stopp när jag är på väg inpå fel väg. Du har lovat att du ska vara min fasta punkt och alltid vara mig nära.

Vill titta på film. Nu i mörkret.
Men det går inte.
För nu sover min syster i rummet bredvid,
och allt känns precis som förut.
Då allt var krångligt och bråkigt men ändå så tryggt.
I en värld full av kärlek.
Sån där som tar sig över berg och vatten.
Idag var en bra dag.

För jag vaknade i morse
av klockans slag
och väntade
sen bar det hela av
i en väldans fart
och jag gick runt i ett enda stort glädjerus

Det är sant att han lever
Lika sant som igår
Det är sant
Han är uppstånden
Det är lika sant idag
Så underbart sant