aquadulece

Tillbaka i Stockholm. Känns bra. Även om jag tyckte om att vara hemma i Gävle så är det skönt att vara här. Det känns verkligen som jag bor här nu. Det är en skön känsla. Jag kan i ju för sig känna någon form av hemmakänsla rätt fort och lätt. Jag anpassade mig till och med till att ligga på stengolv i Etiopien med allt jag hade i en ryggsäck. Jag kommer ihåg när jag kom hem till mitt rum i Sverige igen och allt bara kändes så konstigt. Så överflödigt på något sätt. Nu är det ungefär lika lång tid sen jag flyttade från Italien till Sverige som tiden jag var borta. Det känns inte så. Tänk vad tiden går fort ibland. Men nu väntar positiva tider. Jag tror det.

Idag var mamma här på besök så vi var och kikade på nordiska museet. Har aldrig varit där förut. En riktigt cool byggnad. Lite annorlunda men sevärda utställningar. De hade bland annat en rätt rolig skosamling. Ska försöka gå på fler museer och kika någon dag.

I can´t live with or without you

Hej alla mina vänner där ute. Hoppas ni haft en fin påsk. Det har jag. Har inte ens haft tid att ha tråkigt. Vilket jag vanligtvis brukar ha. Speciellt hemma i Gävle. Tycker aldrig nån är ledig eller hemma när jag är det. Men nu i påsk verkar fler ha vänt hemmåt och tagit ledigt från sina arbeten.

Spenderade gårdagen med familjen Sjögren. Det är så fint att få inkluderas i deras familjegemenskap. Speciellt vid en högtid. Sådana kan vara lite ångestfyllda och fulla med massa krav annars men denna påsk blev enbart trevlig.

Idag var jag på konstvandring med min mamma. Det är tradition att varje påsk åka runt och kolla på alla konstnärer i länet som ställer ut sin konst. Det var skiftande kvalitet även i år. Dock har man vid det här laget lärt sig vilka man bör undvika. Nytt för i år var ryskt ikonmåleri i Forsbacka. Jag gillar verkligen ikoner. Det är något med de som gör mig glad. Om det är riktiga det vill säga och ingen tryckt variant. Det är en faschinerande tradition. Skulle vilja äga någon själv men de är så dyra. Det är för att det tar så lång tid att måla dem då det är mycket detaljer och det måste målas i flera olika lager. Har en vän som målar det. Har funderat någon gång på att prova men kurserna är också väldigt dyra.

Det ska bli skönt att åka tillbaka till Stockholm snart. Har inte träffat Max på några dar nu.
Det känns lite tomt. Börjar sakna honom.

Ja vad ska man säga. Jag minns knappt vad som hänt faktiskt. Dagarna flyter liksom ihop på något konstigt sätt. En vecka blir två veckor och tre veckor blir plötsligt fyra. Vad gör jag med mitt liv egentligen? Sötaste har varit borta några dar så jag har ägnat mig lite åt mina vänner istället. Har varit ända borta i Märsta. Varje gång jag sätter mig på det där tåget så dyker alltid någon ur mitt gamla liv upp. Den här gången gick jag faktiskt inte av tåget som jag brukar utan satt tyst ner på mitt säte, sjönk ner lite djupare än normalt och stirrade ut genom fönstret. Jag tror personen såg mig, men det hade nog varit absurt att komma fram. Så jag andades ut och gick sedan med huvudet högt. Jag har rätt att vara här precis som alla andra tänkte jag. Nej jag tänker inte låta de förstöra för mig igen. Men den där kramen som väntade vid Ica kändes trygg. Emmy är snäll hon. Och hon låter inte heller de trycka ner. Så vi är väl de två utbrytarna antar jag. De fördömda som kommer brinna i helvetet. Men jag tror på nåden. 

16.52

Regnrusket bara öser ner. Det kan till synes se ut som snö men det är förädiskt kallt och blött. Inget väder man vill vara ute i. Tog en snabbis bort till ams för att mejla över det sista brevet. Idag har jag och Karin varit hemma. Hon har lärt mig laga mat med någon sorts kål och berättat halva sin livshistoria. Jag bor nog med de bästa människorna man kan tänka sig. Det fanns nog en mening med att jag skulle hamna just här. Jag tror att Gud tycker om lilla mig ändå. Hoppas det finns ett jobb som väntar på mig också. Ett bra jobb. Inte där man blir antastad och förnedrad av någon typ. Nej det får faktiskt finnas gränser för hur man får bete sig. Ett nej är alltid ett nej.

Apropå Gud. Jag var i st:clara igår. Det var riktigt riktigt trevligt. Jag tror faktiskt jag känner mig hemma där. Det finns en atmosfär av vila där. Inte en slapphet utan en skön känsla av att bara kunna vara. Som man är. Utan att dömmas för sina miljoner synder. Sen tittade solen fram och jag vandrade runt i min nya fina stad. Var borta vid tantolunden och hornstulls strand och gick omkring. Jag längtar till sommarens picknickar i trevligt sällskap.

Jag har världens bästa vänner. Jag förtjänar egentligen inte de. Så fort man känner sig ensam eller ledsen så rycker de in. Ibland alla på en gång. Och jag, blir så sjukt glad. Igår efter att ha varit hemma hos Max och käkat scones (jodå han bakade faktiskt) åkte jag hem till Micke och käkade middag med honom och Aline. Och idag har jag varit på världens sjukaste arbetsintervju. Jag vet knappt vad man ska säga. Om man ska bli arg eller ta det som en komplimang. Tänk att det kan finnas så konstiga människor bara.

Stockholms befolkning är konstiga. Varenda dag träffar man på någon. Och varenda dag ser man någon hemifrån på tunnelbanan. Men jag tycker om att bo här. Fast jag tycker det kan sluta regna så att jag kan gå ut och gå utan att bli blöt. Har hittat mitt favoritställe. Brukar gå på Monteliusvägen. Det är ett promenadstråk på höjden. Därifrån kan man se ut över hela Stockholm. Det är jättefint att gå dit på kvällarna då det är mörkt och tända ett ljus.

Nästa vecka åker jag hem till Gävle. Förhoppningsvis över påsken men vi får se. Sjukhuset ja. Jag ska äntligen få träffa en specialläkare som förhoppningsvis ska komma fram till vad det är för fel på mig. Mer än så vill jag inte säga här, då jag vet att folk jag inte känner läser min blogg.

Nu ska jag ut och lyssna på musik med Aline. Världens bästa Aline.

Mina nya stammisställen består av 7eleven, ams och biblioteket på odenplan. De ställena besöker jag minst en gång om dan för att kolla mejl och annat. Det suger verkligen att vara utan dator. Inte ett knyst om när den ska komma tillbaka heller. Jag saknar min laptop. De har säkert raderat allt av värde vid det här laget. Blir jobbigt att lägga in allt igen.

Igår var jag och fikade med söta Emmy och sen var jag hem till Micke och drack te och kollade på alla fina inredningsdetaljer i hans lägenhet. Och så promenerade jag. Från odenplan och hem och sen från mig till gamla stan. Det är ett bra sätt att stilla rastlösheten. Max är också ute och går en massa. Fast han är duktigare än mig. Häromdan promenerade vi en stund tillsammans. Men det går lite sakta när man ska gå och hålla handen och stirra sig blind på honom samtidigt. Ja han är fin min pojke. Han har klippt sig kort också. Det ni!

Ja jag vet att jag aldrig uppdaterar nuförtiden. Men det beror helt enkelt på att jag inte har någon egen dator (min laptop är fortfarande på supporten) och jag tvingas snylta på vänner, ams eller 7eleven. Vad gör jag om dagarna då? Ja du. Bra fråga. Jag är på arbetsförmedlingen nästan varje dag. Är så fruktansvärt less nu på att vara arbetslös. Men jag hoppas hoppas att det ska lösa sig snart. Känns som jag slängt ut min cv överallt nu. Annars promenerar jag runt Stockholm. Eller leker med Max. Eller Aline eller något sånt. Häromdan var jag på Alines jobb nästan hela dan och låtsades att jag jobbade där. Ungefär så händelselöst är mitt liv. Men det kommer. Hoppas jag. Får se om jag kanske kan träffa min syster något i helgen. Snart är det påsk också. Då åker jag nog till Gävle. Har fått en tid på sjukhuset (äntligen).