kärlek och bandstrul
Det strular med banden igen. Var deadline för tidningen igår så nu går spelschemat inte att ändra, trots att jag nu har tre luckor på lördagen att fylla. Det är bara att leta nya band igen. Jag som trodde jag kunde ägna resten av veckan till att skriva kontrakt och göra klart de sista grejerna, men nej. Vi får hoppas att det löser sig iallafall. Har bokat Christafari nu iallafall. Där har ni ett trevligt band
hallo aus berlin
berlin är underbart. sa är det bara. och vilka underbara vänner jag har sa säg.
fatta att jag är helt kär.. jag tror det
Sommar i Gävle är inte jättespännande. Jag har nu varit ledig en vecka och klättrar lite smått på väggarna även om jag inte har varit helt sysslolös heller. På tisdag åker vi till Berlin. Har länge känts sådär men nu den senaste veckan har jag faktiskt börjat sett fram emot det. Berlin har då verkligen lyckats charma mig. Ni som ännu inte varit där bör definitivt åka dit.
Vad händer annars? Tja inte alltför mycket som sagt. Funderar fortfarande vad jag ska hitta på i höst. Alla förslag tas tacksamt emot. Jag kommer att vara ledig under större delen av sommaren så om ni känner för att hitta på något kul så är det bara att höra av sig. I´m up for anything (nästan)
Hur vet man att det är dags att avsluta ett kapitel och börja på något nytt? Är det något man bestämmer sig för eller kommer det naturligt? Bör man ge upp något man vill ha till slut när man inser att man nog aldrig kommer få det? Det vimlar ju av tusen miljoner andra tåg där ute, varför inte bara hoppa på något av de istället för att slå sig själv blå och göra illa sitt hjärta. Övertala mig snälla någon, i sommar vill jag vara lycklig.
olivolja och quorn = kärlek
Min pappa är underbar. Det är nästan orättvist att jag lyckats få den bästa pappan i världen. Men tur är väl det på sätt och vis. Vet inte om jag hade haft samma syn på Gud i annat fall. Jag tänker på alla gånger man inte alls har varit särskilt bra och duktig och han ändå har älskat mig gränslöst och i överflöd.
MIn pappa är grymt bra på att ge och försöker verkligen förstå sig på mig. Stackars pappa han kan inte ha det lätt. En dotter som är kristen, vegetarian och lyssnar på skum musik. Han har inte den blekaste egentligen vad vegetarianer egentligen äter men försöker ändå sitt yttersta. Igår när jag kom hem tex stod det en ny flaska olivolja på bänken, naturgodis i en liten skål på bordet och quorn och massa annat i frysen. Det var nästan så man smälte. Vilken kärlek!
Nu är det sommar på riktigt. Inte ett moln så långt ögat kan nå och mycket sol. Igår vid ett tidpunkt förstod jag vad Alessio menar med jobbiga julidagar i Rom. Men man ska inte klaga. Hellre värme än regn och kyla.
Jag har nu fått mina glasögon. Ska försöka fixa en bild så ni får se hur detta ser ut.
tro och tvivel
Efter att ha vandrat i några år nu med honom med stort H och upplevt både med och motgångar står man nu här. Har där funnits tvivel? Både ja och nej skulle jag nog vilja säga. Tvivel i meningen att man tvivlat på utformningar, utövningar, ritualer, moraler, etik och allt annat som rör sig kring tro och religion. Men inte tvivel på Gud. Jag har aldrig lyckats komma till punkten då jag tvivlat på Gud. Han finns där vare sig jag vill det eller inte, lika verkligt som något annat.
Undrat över vem han är har jag dock. I vissa perioder har jag trott att han har varit någon annan. Man kan tolka bibeln på olika sätt, lyfta fram olika saker man tycker bättre om osv. I dessa tolkningar har jag ibland varit vilse. Vem är du egentligen Jesus Kristus?
Jag har tappat tron på människor. På kyrkor. På ledare. I vissa avseende har det varit det bästa som hade kunnat hända mig. Genom fall har jag lärt mig vägen och att resa på sig igen. Hitta tillbaka till kärnan. Funnit Gud. Jag tycker jag har blivit frälst så många gånger nu.
Det finns en trygghet som är omöjlig att korrekt beskriva. En känsla av att hitta hem. Jag är hemma när jag är med Gud. Jag behöver inte vara något. Han är lika närvarande i vilket fall. Och det verkar som ju längre man kommer i sin vandring ju mindre förstår man. Jag säger som Johannes. Han måste bli större och jag mindre.
I en värld utan Gud fanns inget hopp i mig kvar
nya kapitel
Googlade på nätet idag och hittade massa gamla blogginlägg från paltis. Första artikeln kändes som jag hade kunnat skriva idag fastän det är nästan två år sen nu. Vissa saker tycks inte förändras..
29 September 2005
Jag var nere på stan igår och bara gick omkring och tittade på allt och funderade. Jag har sprungit så mycket på sistone att jag glömt att se mig omkring. Har letat så febrilt efter svar att jag missat dem. Jag behöver inte alls vara orolig att jag missat något, eller att jag har glömt att ta av vid rätt väg. Jag har ju varit på rätt väg hela tiden. Jag har bara trott att det ska vara på ett visst sätt. Men det är bättre som det är nu. Bättre för mig själv. Bättre för dig. Bättre för oss. Jag har varit rädd för att tappa kontrollen helt. Att inte veta något om det som kommer. Svårt att bara vila och lita på att du bär mig. Men jag förstår nu att det här var en del i din plan. Ett kapitel jag måste gå igenom för att växa. Jag är tacksam för den här perioden och är inte alls orolig för vad som kommer nu. Jag vet att du kommer att bära mig. Du kommer säga stopp när jag är på väg inpå fel väg. Du har lovat att du ska vara min fasta punkt och alltid vara mig nära.