vårt lilla retrotroll

Jag vaknade i måndags på min retroblommiga kudde och kände det som att idag börjar vi om.Jag vet inte hur det gick till men någonstans efter vägen släppte ansvarsplikten och jag kunde hädanefter med gott samvete vara mig själv. To hell with all the frustration!
Jag känner stort hopp. Tack vare underbara människor som vågar fråga den raka frågan eller som min syster skulle kunna säga: vart har vårt lilla retrotroll tagit vägen?
Jag somnade någonstans i Stockholm men vaknade upp någonstans innan Gävle och tur var väl det. Ibland kan avstickare betyda mer än vad man tror. Nu är jag iallafall hemma (åtminstone i själen) och jag vandrar på moln av lycka trots all olycka. Ni får ta mig som jag är nu

Äntligen har jag fått hem min Ferguson LP spelare. Tyvärr råkade högtalarna gå sönder så jag måste nog ta och skaffa nya.

Var med om en riktigt upprörande händelse idag på tågstationen. Ett par slog varandra blodig och skrek så det hördes i hela vänthallen. Det är fullt med folk men alla bara sitter ner och pysslar med sitt. INGEN gör något. Jag och mina vänner ringde dock polisen och äntligen hände något. Men jag blir riktigt upprörd av sånt här. Hur blev mitt folk så kärlekslösa?

kudde

vinterlandskap

Vaknar i ett vinterlandskap av tung vit snö en söndag förmiddag. Vet inte vilka steg som tog mig hit, om det var steg av vana eller av kärlek. Men vad är kärlek nuförtiden? Sån man går igenom snöstormar för kanske. Så länge man har någon arm att klänga sig fast vid på vägen. Måste skärpa till mig. Måste åka hem. Så småningom iallafall. Annars kommer det här gå åt helvete också.

So long my friends. Vi ses där borta i de brustna hjärtanas dal, eller något sånt...

nysnö

Har precis kommit hem från Eskilstuna. Har haft en till kursvecka tillsammans med mina galna klasskamrater. Tyvärr har jag varit sjuk mestadels och mest legat ner. Inte så jättekul direkt. Det är konstigt egentligen. I början av hösten tyckte jag Eskilstuna var pest och pina men jag har kommit fram till att ju mer jag vandrat runt där ju mer börjar jag faktiskt acceptera stan. Kanske till och med gilla lite grann. Nästa gång ska jag nog ta och utforska den mer. Om jag är frisk det vill säga och det inte är snöstorm eller nått. För det har snöat mina vänner. Och blåst. Riktigt hårt väder där ett tag.

Krångligt. Ja det mesta är krångligt just nu. Försvunnen igen och ja jag är nog åter igen ensam. Ska börja jobba snart igen. Bra sätt att skingra tankarna på antar jag. Men imån ska jag vila för jag är suuuk.

Känn ingen sorg för mig Göteborg... (Men det gör jag visst ändå) Mmmattias

All I know is I´m lost without you God