väntar tre
någonstans runt kl 05.35
jag tittar på världen uppochner
ur en glaskupa
vilar i en medvetenhet
som snart kommer att sprängas
jag hör mig själv skrika
hör hur ljudet studsar
mot en hård och kall fasad
är paralyserad av skuggorna
kan inte röra mig
inte ens en milimeter
jag är beroende av känslan.
jakten av mer
allt som utmanar och fyller
jag vill renas av blodet
men faller i tomheten
jag minns ingenting av igår
bara små fragment
av den senaste tiden
hallucinerar jag eller drömmer?
när det blåa tar slut är jag lycklig
Stäng av alla tankar. Vill inte tänka mer
Stäng av alla Känslor. Vill inte känna mer
Jag är så trött på tårar och kalla ord
Finns inga fler stenar att kasta
Inga fler sätt. Inga vägar
Jag orkar inte vandra som luft
med steg tunga som bly
Orkar inte försöka få dig att älska mig mer
Det finns en tomhet som skrämmer
en rädsla för att förlora allt
Men det jag har nu är inte så mycket bättre
Måste lära mig att andas av egen kraft
Det är som Håkan säger
Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Men jag måste ta mig igenom hatet
Annars kommer jag aldrig att älska mig själv