aquadulece

Så närmar sig då året sitt slut. Alla klappar blev uppletade, köpta och öppnade. Och papperet slängdes i den stora bruna säcken. Kvar fanns något. Ännu ett år. Tiden tickar på. Vi blir bara äldre men ändå unga på något sätt. I skratten håller vi kvar tiden du och jag.
JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET ATT JAG INTE VET VART JAG SKA TA VÄGEN. Ungefär så känns det att vandra runt i denna trygga samvaro. Jag totalälskar tiden som passerar. En liten syster tittar upp på sin äldre syster och ler med hela ansiktet. Lycklig av att inte vara ensam just nu. Kom hem. Bo här alltid i mitt gamla rum med slitna klottrade tapeter. Skratta med mig i de interna du och jag barndomsskratten.

Vill titta på film. Nu i mörkret.
Men det går inte.
För nu sover min syster i rummet bredvid,
och allt känns precis som förut.
Då allt var krångligt och bråkigt men ändå så tryggt.
I en värld full av kärlek.
Sån där som tar sig över berg och vatten.
Idag var en bra dag.

För jag vaknade i morse
av klockans slag
och väntade
sen bar det hela av
i en väldans fart
och jag gick runt i ett enda stort glädjerus

Det är sant att han lever
Lika sant som igår
Det är sant
Han är uppstånden
Det är lika sant idag
Så underbart sant

Ja det är bara att konstatera. Regnet faller ner. Det blir nog ingen vit jul i år. Så för att komma i någon sånär julstämning har jag börjat kolla på julkalendern på nätet. Skulle inte orka palla mig upp 07.15 varje morgon. Så morgonpigg är jag inte. Tänkte baka pepparkakor med Kerra imån. Ännu ett försök till julstämning. Annars är det som sagt inte mycket av det. Trots alla dessa lampor...

Var på Debaser i söndags med Anna och Anna-Sara och såg Woven Hand. Magnifikt. Han förundrar mig han David Eugene Edwards. Vill vara mer som han som miss yosofine sa.

Snart bara en vacka kvar tills syster kommer hem. Bra. Mycket bra