aquadulece

Nu har jag försökt skriva ett inlägg här under en veckas tid men det har aldrig känts riktigt rätt. Alltid är det något man vill ändra. Eller helt enkelt inte skriva ner så alla kan se. Fast det man vill skrika ut på öppna torg det vågar man inte. Inte riktigt än. Ok jag svamlar igen, förlåt.. Jag är då alltså i Stockholm. Staden där jag egentligen borde bo jämnt. Syrran med familj är på Cypern så jag bor i deras hus just nu. Tänkte bara ta det lugnt men det har blivit en massa jobb och sånt också så det känns inte som man har hunnit gjort så mycket egentligen. Har haft magont i flera veckor över allt som måste göras inför cityfesten men idag tack och lov är programmet klart.

Du är det vackraste i mitt huvud just nu

Livet är alltbra vackert ibland. Inte enkelt, men vackert. Jag vet knappt vad det är som gör det heller. Inte är det vädret, som består i en massa regnmoln och kyla som kryper sig in under kläderna. Inte heller tror jag det är att det är för att allt går som på räls och man vet exakt vad man vill och vart man är på väg. Det gör jag inte. Ibland är jag så uttråkad och rastlös att det är som om tiden stod stilla för att någon glömt att dra upp klockan. Men jag glädjer mig åt de små sakerna man knappt märker annars. Människorna tex. De som driver en till vansinne men som man ändå lik förbannat inte kan sluta tycka om. Kärleken. Den som är på riktigt och som kämpar på oavsett om man inte längre kan kommunicera som förut. Det är tårdrypande att se på när de försöker. Jag önskar att det kommer finnas någon där vid svåra tider. Någon som vill kämpa tills tårarna kommer och man ramlar utmattad ihop. Jag tror på kärlek. Jag tror på Gud. Ja Han är nog det som egentligen håller ihop allt. På riktigt

sen du kom in i min värld har jag börjat le
verkligen le
så där på riktigt
it´s beautiful