aquadulece

Livet är alltbra vackert ibland. Inte enkelt, men vackert. Jag vet knappt vad det är som gör det heller. Inte är det vädret, som består i en massa regnmoln och kyla som kryper sig in under kläderna. Inte heller tror jag det är att det är för att allt går som på räls och man vet exakt vad man vill och vart man är på väg. Det gör jag inte. Ibland är jag så uttråkad och rastlös att det är som om tiden stod stilla för att någon glömt att dra upp klockan. Men jag glädjer mig åt de små sakerna man knappt märker annars. Människorna tex. De som driver en till vansinne men som man ändå lik förbannat inte kan sluta tycka om. Kärleken. Den som är på riktigt och som kämpar på oavsett om man inte längre kan kommunicera som förut. Det är tårdrypande att se på när de försöker. Jag önskar att det kommer finnas någon där vid svåra tider. Någon som vill kämpa tills tårarna kommer och man ramlar utmattad ihop. Jag tror på kärlek. Jag tror på Gud. Ja Han är nog det som egentligen håller ihop allt. På riktigt

sen du kom in i min värld har jag börjat le
verkligen le
så där på riktigt
it´s beautiful