aquadulece

Jag vaknade i måndags på min retroblommiga kudde och kände det som att idag börjar vi om.Jag vet inte hur det gick till men någonstans efter vägen släppte ansvarsplikten och jag kunde hädanefter med gott samvete vara mig själv. To hell with all the frustration!
Jag känner stort hopp. Tack vare underbara människor som vågar fråga den raka frågan eller som min syster skulle kunna säga: vart har vårt lilla retrotroll tagit vägen?
Jag somnade någonstans i Stockholm men vaknade upp någonstans innan Gävle och tur var väl det. Ibland kan avstickare betyda mer än vad man tror. Nu är jag iallafall hemma (åtminstone i själen) och jag vandrar på moln av lycka trots all olycka. Ni får ta mig som jag är nu

Äntligen har jag fått hem min Ferguson LP spelare. Tyvärr råkade högtalarna gå sönder så jag måste nog ta och skaffa nya.

Var med om en riktigt upprörande händelse idag på tågstationen. Ett par slog varandra blodig och skrek så det hördes i hela vänthallen. Det är fullt med folk men alla bara sitter ner och pysslar med sitt. INGEN gör något. Jag och mina vänner ringde dock polisen och äntligen hände något. Men jag blir riktigt upprörd av sånt här. Hur blev mitt folk så kärlekslösa?