aquadulece

Jag har världens bästa vänner. Jag förtjänar egentligen inte de. Så fort man känner sig ensam eller ledsen så rycker de in. Ibland alla på en gång. Och jag, blir så sjukt glad. Igår efter att ha varit hemma hos Max och käkat scones (jodå han bakade faktiskt) åkte jag hem till Micke och käkade middag med honom och Aline. Och idag har jag varit på världens sjukaste arbetsintervju. Jag vet knappt vad man ska säga. Om man ska bli arg eller ta det som en komplimang. Tänk att det kan finnas så konstiga människor bara.

Stockholms befolkning är konstiga. Varenda dag träffar man på någon. Och varenda dag ser man någon hemifrån på tunnelbanan. Men jag tycker om att bo här. Fast jag tycker det kan sluta regna så att jag kan gå ut och gå utan att bli blöt. Har hittat mitt favoritställe. Brukar gå på Monteliusvägen. Det är ett promenadstråk på höjden. Därifrån kan man se ut över hela Stockholm. Det är jättefint att gå dit på kvällarna då det är mörkt och tända ett ljus.

Nästa vecka åker jag hem till Gävle. Förhoppningsvis över påsken men vi får se. Sjukhuset ja. Jag ska äntligen få träffa en specialläkare som förhoppningsvis ska komma fram till vad det är för fel på mig. Mer än så vill jag inte säga här, då jag vet att folk jag inte känner läser min blogg.

Nu ska jag ut och lyssna på musik med Aline. Världens bästa Aline.