helgen
Ja vad ska man säga. Jag minns knappt vad som hänt faktiskt. Dagarna flyter liksom ihop på något konstigt sätt. En vecka blir två veckor och tre veckor blir plötsligt fyra. Vad gör jag med mitt liv egentligen? Sötaste har varit borta några dar så jag har ägnat mig lite åt mina vänner istället. Har varit ända borta i Märsta. Varje gång jag sätter mig på det där tåget så dyker alltid någon ur mitt gamla liv upp. Den här gången gick jag faktiskt inte av tåget som jag brukar utan satt tyst ner på mitt säte, sjönk ner lite djupare än normalt och stirrade ut genom fönstret. Jag tror personen såg mig, men det hade nog varit absurt att komma fram. Så jag andades ut och gick sedan med huvudet högt. Jag har rätt att vara här precis som alla andra tänkte jag. Nej jag tänker inte låta de förstöra för mig igen. Men den där kramen som väntade vid Ica kändes trygg. Emmy är snäll hon. Och hon låter inte heller de trycka ner. Så vi är väl de två utbrytarna antar jag. De fördömda som kommer brinna i helvetet. Men jag tror på nåden.
16.52
Regnrusket bara öser ner. Det kan till synes se ut som snö men det är förädiskt kallt och blött. Inget väder man vill vara ute i. Tog en snabbis bort till ams för att mejla över det sista brevet. Idag har jag och Karin varit hemma. Hon har lärt mig laga mat med någon sorts kål och berättat halva sin livshistoria. Jag bor nog med de bästa människorna man kan tänka sig. Det fanns nog en mening med att jag skulle hamna just här. Jag tror att Gud tycker om lilla mig ändå. Hoppas det finns ett jobb som väntar på mig också. Ett bra jobb. Inte där man blir antastad och förnedrad av någon typ. Nej det får faktiskt finnas gränser för hur man får bete sig. Ett nej är alltid ett nej.
Apropå Gud. Jag var i st:clara igår. Det var riktigt riktigt trevligt. Jag tror faktiskt jag känner mig hemma där. Det finns en atmosfär av vila där. Inte en slapphet utan en skön känsla av att bara kunna vara. Som man är. Utan att dömmas för sina miljoner synder. Sen tittade solen fram och jag vandrade runt i min nya fina stad. Var borta vid tantolunden och hornstulls strand och gick omkring. Jag längtar till sommarens picknickar i trevligt sällskap.
16.52
Regnrusket bara öser ner. Det kan till synes se ut som snö men det är förädiskt kallt och blött. Inget väder man vill vara ute i. Tog en snabbis bort till ams för att mejla över det sista brevet. Idag har jag och Karin varit hemma. Hon har lärt mig laga mat med någon sorts kål och berättat halva sin livshistoria. Jag bor nog med de bästa människorna man kan tänka sig. Det fanns nog en mening med att jag skulle hamna just här. Jag tror att Gud tycker om lilla mig ändå. Hoppas det finns ett jobb som väntar på mig också. Ett bra jobb. Inte där man blir antastad och förnedrad av någon typ. Nej det får faktiskt finnas gränser för hur man får bete sig. Ett nej är alltid ett nej.
Apropå Gud. Jag var i st:clara igår. Det var riktigt riktigt trevligt. Jag tror faktiskt jag känner mig hemma där. Det finns en atmosfär av vila där. Inte en slapphet utan en skön känsla av att bara kunna vara. Som man är. Utan att dömmas för sina miljoner synder. Sen tittade solen fram och jag vandrade runt i min nya fina stad. Var borta vid tantolunden och hornstulls strand och gick omkring. Jag längtar till sommarens picknickar i trevligt sällskap.
Kommentarer
Trackback