aquadulece

Var och besòkte Beatrice i hennes nya làgenhet pà onsdagskvàllen. Hon har flyttat till ett omràde som tidigare varit helt okànt fòr mig. Vet inte vad det heter dock men man tar expressbuss 90 fràn termini och àker ungefàr 20 min fòrbi en massa hus. Det àr helt annorlunda fràn det omràde jag bor i. Egentligen trivs jag nog inte alls sàrskilt bra dàr jag bor. Det ligger visseligen relativt centralt och det àr làtt att ta sig runt till olika centrala delar av Rom osv, men det àr alldeles fòr mycket turister. Det betyder att bussen alltid àr packad med massa turister som inte vet vart de ska, priserna àr hòga, restaurangerna àr inge vidare fòr de àr anpassade efter turister som inte vet bàttre osv. I Beatrice omràde bor det inga turister. Dàr finns det jàttemycket affàrer (som àr betydligt mycket billigare àn hos mig), massa restauranger (àt pà den bàsta pizza al taglio ever dàr) och dàr pratar inte folk engelska (jo det àr klart de fòrsòker làta òverlàgsna nàr man pratar svenska och de talar om summan i supermarket pà hemsk engelska, bara fòr att understryka att man inte hòr hemma dàr) Det àr dàr den riktiga vàrlden àr. Det àr dàr man fàr tampas med fòrdomar och alla italienska bitchar som vill mòrda en. Blà vad de kan vara hemska!

Igàr var jag pà middag med Emilia, hennes pojkvàn och hans advokatkollegor pà en restaurang i trastevere. Har aldrig àtit en massa olika ràtter (som italienare gòr) pà en restaurang hàr i italien fòrut sà det var minst sagt en speciell upplevelse. Som secondo bestàllde jag gnocchi (som vanligtvis àr smà klumpar gjord pà bla potatis) med ruccola (salladen ni vet) och ricotta (som jag tidigare bara sett i creme-fraiche liknande form). Resultatet var helt annorlunda àn jag fòrestàllt mig. Dà fick jag làra mig att det finns andra exklusivare former av allt àven i italiensk matkonst. Annars àr det ràtt enformig mat (nu kommer jag fà hela italien emot mig) Jag fòrstàr inte hur man kan àta pasta varje dag. Jag har redan lessnat!