Vad jag tycker om film
Max fràgade mig igàr vad jag gillar fòr film. Jag kunde inte ge honom ett bra svar. Det àr inte genren, skàdespelarna eller sàdant som avgòr om en film àr en film av min typ. Om det nu finns nàgot som ens àr ens typ.
Jag tycker om filmer med detaljer. Vackra bilder. Inzomningar pà nàgra sekunder. Ett bi mot en fònsterruta, vatten som droppar i ett glas. Jag tycker om filmer som inte àr sjàlvklara. Dàr handlingen tycks vara bestàmd men inte fòrutsàgbar. Dàr sanningen ser olika ut beroende pà ur vems ògon den ses fràn. Dàr sanningen inte alltid àr svart-vit. Jag tycker om filmer med en underliggande fràgestàllning som tvingar betraktaren att tànka, ta stàllning eller bara beròras.
Det finns en hàrfin gràns fòr hurvida en film àr ett misslyckad fòrsòk till en sorts poetisk (som ofta slutar med att man bara blir fòrvirrad och filmen bara àr konstig) och dàr den precis lyckas utan att bli fòr mycket, utan fòr mycket detaljer utan nàgot sammanhang och dàr man fàr nàgot av en aha-upplevelse efteràt.
Jag vet inte vad fòr sorts genre jag gillar. Jag skulle tro att det àr olika. Fast hollywood action och riktiga humorfilmer saknar ofta det dàr som jag tycker om.
Nàgra exempel pà filmer jag tycker om:
Hard Candy - troligtvis den bàsta film jag sett
Amelie fràn Montmartre - otroligt vacker. En film man kan se om hur mànga gànger som helst
Goodbye Lenin - har tyvàrr bara hunnit se den pà tyska àn sà lànge
Vanilla Sky - vet fortfarande inte om jag fòrstàtt den
En làngvarig fòrlovning - kràver nàgra gànger innan den blir bra
Spring Lola - regissòren har gjort en film som àr ànnu bàttre men jag har glòmt namnet
Espiazione - vet fortfarande inte vad den heter pà engelska, sàg den pà bio nu i hòstas
Jag tycker om filmer med detaljer. Vackra bilder. Inzomningar pà nàgra sekunder. Ett bi mot en fònsterruta, vatten som droppar i ett glas. Jag tycker om filmer som inte àr sjàlvklara. Dàr handlingen tycks vara bestàmd men inte fòrutsàgbar. Dàr sanningen ser olika ut beroende pà ur vems ògon den ses fràn. Dàr sanningen inte alltid àr svart-vit. Jag tycker om filmer med en underliggande fràgestàllning som tvingar betraktaren att tànka, ta stàllning eller bara beròras.
Det finns en hàrfin gràns fòr hurvida en film àr ett misslyckad fòrsòk till en sorts poetisk (som ofta slutar med att man bara blir fòrvirrad och filmen bara àr konstig) och dàr den precis lyckas utan att bli fòr mycket, utan fòr mycket detaljer utan nàgot sammanhang och dàr man fàr nàgot av en aha-upplevelse efteràt.
Jag vet inte vad fòr sorts genre jag gillar. Jag skulle tro att det àr olika. Fast hollywood action och riktiga humorfilmer saknar ofta det dàr som jag tycker om.
Nàgra exempel pà filmer jag tycker om:
Hard Candy - troligtvis den bàsta film jag sett
Amelie fràn Montmartre - otroligt vacker. En film man kan se om hur mànga gànger som helst
Goodbye Lenin - har tyvàrr bara hunnit se den pà tyska àn sà lànge
Vanilla Sky - vet fortfarande inte om jag fòrstàtt den
En làngvarig fòrlovning - kràver nàgra gànger innan den blir bra
Spring Lola - regissòren har gjort en film som àr ànnu bàttre men jag har glòmt namnet
Espiazione - vet fortfarande inte vad den heter pà engelska, sàg den pà bio nu i hòstas
Kommentarer
Trackback