aquadulece

jag tänker. det här ska bli någon sorts terapibekännelse. jag har radat upp tankarna i mitt huvud men när det ska skrivas ner vet jag inte vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva det. men det måste ändå göras. jag vet det. gömmer jag mig nu blir jag aldrig befriad från mig själv. vilket jag vill bli. det är så konstigt för jag har hela tiden varit medveten om mina mönster men jag tror inte att jag verkligen fattat det. har nog inte velat se det med de här ögonen.

jag är rädd. det mesta grundar sig nog i rädsla. jag är rädd för att människor ska älska mig. det är ok när de älskar mig till en viss gräns men när man känner att personen verkligen älskar en på riktigt då brister allt och jag får panik. jag tror inte jag känner att jag förtjänar det. det är som en röst på insidan som talar om för mig att jag inte får vara lycklig. och i de här mönstrena har jag valt att vara runt människor som inte kan komma så pass nära att det blir i riskzonen. jag har alltid valt killar som jag vet inte kan älska mig och som jag vet att jag aldrig kommer att älska själv. det blev lättare så. jag har alltid fått panik när människor börjar bli beroende av mig och när jag känner att kärleken är så stark att den riskerar att knäcka mig. det är då jag sabbar det. jag gör något dumt som får personen att ogilla mig och dra sig undan. så gör jag alltid. jag vill egentligen inte göra det. det blir bara fel. jag vill så gärna bli älskad och jag vill verkligen älska tillbaka men jag vet inte om jag kan ta emot det. det är antagligen något fel på mig. efter varje pajad relation hatar jag mig själv dessto mer. och försöker hitta på olika sätt att straffa mig själv. och tänker rösten hade rätt. jag var inte värd att älskas på riktigt. skönt

men nu kom han som älskade mig på riktigt. och så kär som jag blev i honom det var läskigt. har känt ett sorts beroende förut men inte kärlek på det sättet. tidigare har jag varit kär i kärleken. i tanken och idéen och jag har trott mig tycka om sterotype men aldrig riktigt människan på riktigt. men nu. nu kändes det som hjärtat skulle brista och bubbla över om vartannat. och när han sa att han älskade mig tillbaka och jag kände att han verkligen menade det då kom paniken. jag kände mig dålig. inte värd att älskas. jag var tvungen att göra något riktigt dumt så att han skulle lämna mig. undermedvetet funkar mitt psyke så. det är nog en sorts sköld. men jag ville inte att han skulle lämna mig., och jag ville inte göra så mot honom eller mig själv. jag har alltid haft en önskan om att bara få falla. att man ska kunna ta sig igenom allt. och till slut inte ha några försvarsmurar kvar. jag vet att det måste vara svårt att förstå. jag vet ju vad ni tänker. ni kan läsa det svart på vitt. jag ljög för honom. mer än en gång. jag var otrogen med den värsta killen man kunde tänka sig, en bdsm kille jag träffat på darkside som jag lät slå mig och dra mig i håret, något jag hade lovat att aldrig någonsin göra. dagen efter jag legat i max knä och han förlåtit mig för allt åkte jag hem till den här killen och hittade på värsta storyn och ljög. att max slagit mig,. att vi gjort slut osv. det borde inte vara lagligt att göra så. att ljuga så., att förstöra så. jag var hemsk. jag förtjänar verkligen inte något. men jag älskar max så förbannat mycket. det går nog inte att tro på när man ser det så. jag skulle antagligen inte göra det själv. det låter rätt osannolikt faktiskt. men det är så. bakom allt dumt jag gör och gjort så finns det ett hjärta som blir svagt så fort jag ser honom eller hör hans röst. som blir töntig och ofokuserad och dum. ingen gör mig så svag som han. ingen.

ändå kvarstår allt det dumma. jag förstår att han inte kan tro eller lita på mig. jag förstår att det är svårt. jag förstår att jag har verkligen har förstört det bästa jag haft. och jag kommer nog aldrig sluta hoppas på att han någon dag ska lära sig tycka om mig igen. men först måste jag bli hel. jag måste lära mig älska mig själv. jag måste sluta ljuga. jag måste sluta vara rädd. jag måste sluta ta flyktvägar hela tiden och bygga upp backup planer osv. jag måste klara det. jag måste

det här är bara början. det kommer fler bekännelser. det här är vad som ligger på mitt hjärta idag