ett steg på vägen

Jag försöker ta tag i mitt liv. Lite iallafall. Igår var jag så deppad för att jag vaknade kl 3 på eftermiddagen och det var mörkt ute. Jag var så arg på mig själv. Man får inte göra så. Inte varje dag. Det är inte normalt. Jag vill inte att mitt liv ska gå utför. Jag vill att det ska gå framåt. Max ringde och väckte mig i morse innan han skulle till skolan. Det var nog det bästa som kunde ha hänt mig. Var trött som as men för vaken för att kunna somna igen, så jag gick faktiskt upp tro det eller ej. Det betyder att jag faktiskt tog mig för att göra något idag. Åkte in till stan och gjorde de ärenden jag skjutit upp hela veckan (dvs sen nån gång förra veckan då jag tappade räkningen på dagarna) Sen åkte jag till biblioteket och lånade massa böcker om hur man tar sig ur negativa mönster och konfronterar sig själv och sina problem. Ett steg på vägen i det nya livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback