hört på tunnelbanan och intervju med kostymnissarna
Jag sitter på tunnelbanan hem från stan. Vid hötorget kliver två "tanter" och en liten pojke på kanske tre år på och sätter sig brevid mig. En av tanterna är säkert mamman även fast hon ser ut att kunna vara hans gammel mormor rent stilmässigt. Pojken som sitter mitt emot mig med benen dinglande har en liten röd och vit randig tygkanin i knät. Mamman frågar vad kaninen säger. Pojken svarar att kaninen som heter Pelle älskar en annan kanin som heter Bertil. Tanten mitt emot stelnar till och mamman stammar rodnande fram, men Gustav då, inte kan Pelle tycka om en annan kaninkille. Finns det ingen kaninflicka du kan leka med istället. Pojken tittar på henne som hon just sagt något konstigt och svarar med en något irriterande blick, men han älskar Bertil sa jag ju.
Denna vecka var jag på intervju på ett aktiekapitalbolag på Hamngatan. Ett riktigt snoffsigt ställe. Fick ha skjorta, kavajkjol och högklackade skor för att gå på intervju. Knepigt att skicka dit mig kan tyckas men bemanningsföretaget som skötte rekryteringen tyckte visst att jag passade in. De valde till slut en tjej med mer erfarenhet och lite tur var det kan jag tycka. Vet inte om jag skulle klara av den press det är att jobba på ett företag där det inte får ske några misstag. Där allting måste vara perfekt. Där man får sparken om inte vattenglasen i konferensrummet står i rätt position och om inte chefen får sin smootie två gånger om dan och passas upp som en Gud. Det var helt klart en rolig erfarenhet. Hoppas dock jag hittar något bättre snart.
Nu är solen här. Mitt sinne är lättare. Jag är gladare och mer motiverad än någonsin