aquadulece

Livet går vidare säger de. På något sätt. Ett försök till det iallafall. Den här veckan har jag försökt göra roliga saker och inte ligga hemma och gråta hela tiden. Det funkar så där. Men saknaden är väldigt jobbig. För det mesta vet man inte vad man ska göra. Det känns som en mardröm som aldrig tar slut. Bläääää. Jag önskar allt bara kunde bli bra igen. Att det som hände aldrig hade hänt och att vi fortfarande var glada. Varför ska kärlek göra så förbannat ont för?

I helgen var min mamma här. Hon försökte muntra upp mig och var riktigt snäll faktiskt. Var i gamla stan och käkade middag och sen var jag ute med några vänner, i något slags försök att komma bort och bli gladare. Vet inte om det funkade. Trasslade visst till det ännu mer. Och det blev fel fel fel. Tur att man har vänner som tar hand om en när man gråter och knappt kan stå på benen av för mycket alkohol och ser till att man kommer hem safe.

Jag har verkligen världens bästa vänner här i Stockholm. Aline. Micke. Emmy. Samuel. Tack för att ni finns!

Igår var jag och Aline och käkade på en indisk restaurang här på söder. Det var obeskrivligt god mat. Går förbi tre indier varje dag men kommer nog aldrig gå dit. Det var du. Det känns som ett intrång