aquadulece

Kan inte nàn snàlla komma och ràdda mig. Det hàr àr verkligen inte làtt. Jag trivs hàr men vill àndà inte vara hàr. Jag kànner mig sà ensam, liten och ràdd. jag fòrstòr bara allt i min nàrhet. Jag bòrjar tvivla pà mig sjàlv. Pà min egen styrka. Jag trodde jag var stark men jag vet inte. Just nu kànns allt bara hopplòst. Har inte kunnat sova pà hela natten. Har legat pà golvet i min garderob och bara skakat. Det kànns som att hela staden ska ramla òver mig. I morse bòrjade sirener att tjuta och en speakerròst gick om och om igen sà det hòrdes i hela kvarteret. Jag var òvertygad om att nàgot hemskt skulle hànda. Kanske inte borde tala om sànt pà min blogg. Ni kanske bòrjar tro att jag àr helt galen (vilket jag sàkert àr) Jag àr ràdd fòr att om nàgot skulle hànda mig sà skulle ingen màrka det. (Jag àr inte speciellt realistisk just nu.) Jag àr bara ledsen och i behov av en trygg famn

I want you to notice, I want you to care