sono triste
Jag àr ledsen. Det kànns som jag hàller pà att fòrlora min syster. Kommer jag nàgonsin fà umgàs med henne sjàlv? Kommer det alltid vara sà hàr? Kommer jag aldrig fà tillbaka min syster igen? Jag vill verkligen inte att det ska vara sà hàr. Det kànns sà oràttvist. Varfòr?
Det kànns som om jag har ett litet privat jàvla moln òver mig som fòljer mig vart jag àn gàr som Lasse Lindh sàger. Igàr gick verkligen allt fel kàndes det som. Allt kànns sà oràttvist! Om inte Beatrice hade tròstat mig vet jag inte hur det hade gàtt. Kan inte solen titta fram bara idag? (jag àr medveten om att jag skriver ordet kànns i var och varannan mening i detta inlàgg, men det fàr jag gòra fòr det hàr àr min blogg)
Jag ònskar att jag bara kunde sluta bry mig. Att jag inte blev uppròrd och tog àt mig hela tiden. Vill vara stabil igen. àr ràdd fòr att sàga saker jag inte egentligen menar. Men nàsta vecka blir nog bàttre.
Det kànns som om jag har ett litet privat jàvla moln òver mig som fòljer mig vart jag àn gàr som Lasse Lindh sàger. Igàr gick verkligen allt fel kàndes det som. Allt kànns sà oràttvist! Om inte Beatrice hade tròstat mig vet jag inte hur det hade gàtt. Kan inte solen titta fram bara idag? (jag àr medveten om att jag skriver ordet kànns i var och varannan mening i detta inlàgg, men det fàr jag gòra fòr det hàr àr min blogg)
Jag ònskar att jag bara kunde sluta bry mig. Att jag inte blev uppròrd och tog àt mig hela tiden. Vill vara stabil igen. àr ràdd fòr att sàga saker jag inte egentligen menar. Men nàsta vecka blir nog bàttre.
Kommentarer
Trackback