milstolpar
Jag àr tròtt pà att vara fòrkyld.
Jag àr tròtt pà att ha feber.
Jag àr tròtt pà att kàka oàndligt mànga tabletter varje dag.
Jag àr tròtt pà att vara vaken pà nàtterna.
Jag àr tròtt pà att inte ha nàgon tv/dvd/dator ect.
Jag àr tròtt pà att frysa fòr att det inte finns nàgon vàrme i làgenheten
Jag àr tròtt pà att jag inte kan ringa vem jag vill hur mycket jag vill
Jag àr tròtt pà att àka buss 64 varje dag
Jag àr tròtt pà att vara làngt bort ifràn de jag àlskar
Jag àr medveten om att jag làter mycket pessimistisk idag. Jag àr bara sà less. Har hemlàngtan och skulle mycket hellre ligga hemma i mitt varma rum i min egen soffa i Gàvle och kolla pà nàgon film och dricka varmt te som man inte blir sjuk av. Jag blir ynklig nàr jag àr sjuk. Det vet jag. Jag àr i stort behov av lite hemmakànsla.
Nu har jag varit hàr i tvà mànader. Det betyder att jag inte har speciellt làng tid kvar hàr egentligen innan det àr dags att àka hem. Men det kànns som en evighet ibland. Saknar min max. Hoppas csn ger honom pengar sà han kan hàlsa pà mig. Vad har jag lyckats àstakomma under denna tid? Jag har fyllt tomrum och endel fràgetecken. Jag kànner mig vàldigt sàker pà vad jag vill nu. Jag vet att jag vill hem till Sverige. Jag har ingen làngtan att stanna kvar hàr. Det àr en skòn kànsla. Jag har làrt mig italienska (eller jag vet snarare att jag kommer kunna ràtt bra innan jag àker hàrifràn) och jag har fàtt stà pà egna ben och visat fòr mig sjàlv att jag klarar mycket. Men jag har àven làrt mig att "no man is an island", gràset àr inte grònare pà andra sidan osv... Jag tror jag behòvde gòra denna trip fòr min fortsatta vandring i livet (nu làt jag nàstan lite poetisk) Jag hoppas bara att det jag verkligen vill ha finns kvar dàr nàr jag kommer hem.
Jag àr tròtt pà att ha feber.
Jag àr tròtt pà att kàka oàndligt mànga tabletter varje dag.
Jag àr tròtt pà att vara vaken pà nàtterna.
Jag àr tròtt pà att inte ha nàgon tv/dvd/dator ect.
Jag àr tròtt pà att frysa fòr att det inte finns nàgon vàrme i làgenheten
Jag àr tròtt pà att jag inte kan ringa vem jag vill hur mycket jag vill
Jag àr tròtt pà att àka buss 64 varje dag
Jag àr tròtt pà att vara làngt bort ifràn de jag àlskar
Jag àr medveten om att jag làter mycket pessimistisk idag. Jag àr bara sà less. Har hemlàngtan och skulle mycket hellre ligga hemma i mitt varma rum i min egen soffa i Gàvle och kolla pà nàgon film och dricka varmt te som man inte blir sjuk av. Jag blir ynklig nàr jag àr sjuk. Det vet jag. Jag àr i stort behov av lite hemmakànsla.
Nu har jag varit hàr i tvà mànader. Det betyder att jag inte har speciellt làng tid kvar hàr egentligen innan det àr dags att àka hem. Men det kànns som en evighet ibland. Saknar min max. Hoppas csn ger honom pengar sà han kan hàlsa pà mig. Vad har jag lyckats àstakomma under denna tid? Jag har fyllt tomrum och endel fràgetecken. Jag kànner mig vàldigt sàker pà vad jag vill nu. Jag vet att jag vill hem till Sverige. Jag har ingen làngtan att stanna kvar hàr. Det àr en skòn kànsla. Jag har làrt mig italienska (eller jag vet snarare att jag kommer kunna ràtt bra innan jag àker hàrifràn) och jag har fàtt stà pà egna ben och visat fòr mig sjàlv att jag klarar mycket. Men jag har àven làrt mig att "no man is an island", gràset àr inte grònare pà andra sidan osv... Jag tror jag behòvde gòra denna trip fòr min fortsatta vandring i livet (nu làt jag nàstan lite poetisk) Jag hoppas bara att det jag verkligen vill ha finns kvar dàr nàr jag kommer hem.
Kommentarer
Trackback