tankar

Jag tänker mycket. Det gör jag faktiskt. Lite för mycket ibland till och med. Men inte som er.
Nej jag är inte som er. Jag försöker förstå mig på olika beteender och varför man gör som man gör.
Vad beror det på egentligen?

Ibland vet man innerst inne vart man är på väg, men så tänker man att det är en omöjlig resa, att vägarna är för branta och slingriga, helt enkelt för svåra att ta sig fram på och så börjar man kompromissa någonstans på vägen. Han säger att vi ska hålla oss på en väg som leder till livet. Men hur hittar man dit i mörker och med blinkande ljus som distraherar? Jo man lyssnar. Det är iallafall vad man borde göra. Man borde fråga sig själv en gång till för även om man inte tror man har en karta så finns den där på sätet bland all bråte.
Jag litade på att vägen skulle svänga åt vänster därför att den brukar göra det, men jag skulle ha fortsatt rakt fram som du sa. Man kan inte titta på andra och försöka vara som de när man ska försöka hitta sin väg.
Alla har vi olika vägar att komma dit. Innan rött kommer gult och det är inte dumt att ta sig en funderare. Vad är viktigast i mitt liv? Vet jag vart jag är på väg? Om inte jag vet, gör du det då och ser till så att jag hamnar rätt?

Jag kanske inte vet vad jag håller på med. För vissa kanske det ser ut som jag går i cirklar, men jag vet vart jag vill komma. Jag har ett mål och ett sikte. Jag tänker vandra med dig tills jag inte orkar gå mer och när jag stupar så plockar du upp mig och bär mig på dina armar, för sån är du. Sån är du Gud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback