aquadulece

Jag ska vara väldigt ärlig i detta inlägg. Så här ärlig har ni nog aldrig uppfattat mig tidigare i denna blogg. Det är för att det mesta av min värld håller på att rasa på ett eller annat sätt. Jag har nämligen gått och blivit kär. Så där kär så man inte klarar av att tänka på andra normala saker på samma sätt som innan och tiden tycks oändligt kort eller oändligt lång. Ni som känner mig bra förstår nog vad det orsakar i hela det system som jag byggt upp. Men det känns ärligt talat inte som det spelar någon roll. Jag tänker sluta vara rädd och sätta upp en massa väggar och istället våga vara svag. Hellre svag och ärlig än stolt och envis eller nått.

Mitt i allt detta försöker jag ställa in mitt huvud på Italien. Men det är nog ingen större idé. Jag känner mig själv tillräckligt bra vid det här laget för att veta att det är nog bara att åka och hoppas på det bästa. Blir nog i slutändan att man slänger ner allt dagen innan iallafall. Vill ni träffa mig något innan så hojta till, annars är det nog för sent. Då får ni vänta tills jul. Veckorna går dock fort har jag märkt så det lär inte vara någon större förlust. Det är knepigt det där. Ibland träffar man inte sina vänner på månader men bara för att man befinner sig i ett annat land och inte någon kilometer bort så ska de höra av sig extrem mycket. Jag ska dock inte klaga. Det är trevligt att de hör av sig alls.