aquadulece

Hamnade pà nàgot konstigt vis i ett nunnekloster idag. Det var inte alls meningen att jag skulle gà i den riktningen och jag hade aldrig gissat att det gòmde sig ett kloster bakom dessa hòga murar. Men gick det gjorde jag, pà kànn som nàr man inte har nàgon aning om var man àr pà vàg men fòljer kànslan àndà. Kànde att jag skulle fràga en kvinna med en ros i handen om det fanns nàgon kyrka i nàrheten fastàn jag inte alls hade planerat att uppsòka nàgon sàdan. Jodà hon var pà vàg dit och verkade inte alls fòrvànad òver min fràga utan snarare som hon vàntat sig det. Och ràtt var det var sà befinner jag mig i detta kloster och tràffar dessutom en nunna som pratar engelska. Jag har under en tid varit vàldigt nyfiken pà dessa mànniskor men aldrig hittat nàgon att fràga. Det vimlar inte av dem i Sverige precis. Kan inte skriva ner allt som hànde fòr det var sà mycket. Kan bara sàga att jag stannade dàr i flera timmar och kànde mig som en ny mànniska nàr jag kom dàrifràn.

Skulle jag kunna leva sà? Jag vet inte. Jag beundrar de som gòr det, men nàgot i mitt hjàrta làngtar vàl efter en tvàsamhet. Fast jag skulle kunna tànka mig att bo med de nàgra mànader fòr att vila och làra mig mer om stillheten. Skulle vara skònt med en paus fràn materialismen. Att slippa tànka pà en massa saker som màste gòras. Tror alla skulle mà bra av att ha en sàn period i sitt liv.