aquadulece

Jag sitter ensam på ett pendeltåg och läser en bok av ylva eggehorn då en man med skitiga, slitna kläder och uppdragen luva kliver in i vagnen. Hade jag inte tillbringat en tid bland Berlins knarkare och uteliggare hade jag nog blivit rädd när han sätter sig bredvid mig och drar upp den genomskinliga påsen med det vita pulvret i. Jag vågar knappt titta och skruvar lite på mig då han drar upp det vita pulvret genom näsan.
I hörlurarna hörs ljudet av någon hetsig technomusik och jag ber en tyst bön till Gud:
"snälla låt honom inte få fnatt och hoppa på mig i sitt rus"
Mannen reser sig upp, spänner sina blanka ögon i mig och går av vid nästa hållplats.
Jag tänker på vad min mamma skulle säga om hon såg mig sitta här. Fastän hon för länge sedan slutat tjata om att hon inte tycker om att jag åker pendeln själv sent på kvällarna tycker jag det känns lite smått lustigt. Ändå är jag nog rätt avtrubbad. Blev så van vid dessa människors sällskap att jag glömde att se på de på det där sättet. Hade det här varit Berlin då hade jag varit riktigt rädd nu. Ändå skrämmer den här staden mig mer ibland

We could be so deadly happy  -  Det gör ont ibland när man tänker på det, men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag trivs bra så här

Om ungefär två veckor flyttar jag till Verona, Italien. Känns helt otroligt bra. Fick nya bilder på lägenheten idag. Kan knappt tro det. Känns fortfarande lite knäppt..